i ljusets sken.....

Måste skriva i skenet från ett ljus då vi just var utan stöm då stormen Dennis härjar här utanför. Det lustiga är att man kan vara på en plats man tycker att allt är tyst på eller sitta ensam uppe och tycka att allt är så tyst.
Det är inte förrän strömmen går som man inser att då är det faktiskt TYST!! Man tänker inte på de små ljuden som ändå surrar på som kylskåper,frysar och lampor mm. Då strömmen går blir allt jätte jätte tyst men också väldigt rofyllt.
 Då saknar jag holmen där det varken finns ström eller vatten där är bara havet och fåglarna som har ljud.

Nå strömmen är tillbaka nu och jag äter likörkaramelller...ups.
Vi har haft en bra helg.gubben var borta fredagkväll så barnen och jag hämtade Tibbe och sen hann vi bara börja äta så kom han hem.
På lördag var han och O på utställning och småkillarna och jag var hemma .jag gjorde läxor medan de spelade. Sen åkte vi till villa Freja en stund.
När sen alla var hemma åkte vi hem till mina föräldrar som jag inte sett på 3 veckor!!!
Men vill inte smitta pappa med alla baciller vi har. Men jag tyckte han förändrats så mycket på dessa veckor så måste verkligen bli oftare nu.
Sen var vi hem med Tibben och han se jägaren som kom upp från millin på permis över helgen. Så stillig och duktig kille moster är jätte stolt. Det är jag över alla mina syskonbarn förståss.

Sen idag var vi till villa Freja i regnet och traskade runt, jag plockade blåbärsris att sätta i vas ,kan ju lika gärna börja vänta på våren nu. Mycket vatten hade vi och vår blivande terass ligger riktigt nära till nu.
Blåsigt runt udden men ganska i lä hos Freja.
Jo i fredags var ju vändagen och även vår bröllopsdag. Jag fick redan på torsdag en kinaros och en choklad ros av maken och barnen.
På jobbet fick jag en hjärteask och O hade gjort ett jätte fint kort. Sen hade Tibbe med sig en tårta och geicha choklad åt oss som vi mumsat på.
Snacka om att inte fira vändagen stort,haha.

Gonatt alla!!

Nytt år och uppförsbacke.

Nu är det ett tag sedan sist. Jag hinner verkligen inte med att blogga just nu men så går man in och läser gamla inlägg och vips är lusten tillbaka eftersom man sitter och "ahar" och "hmar" ja det var så det var!
Då inser jag att jag ändå inte vill ge upp helt.
Men nu är livet fyllt av läxor eftersom jag börjat studera till skolgångsbiträde i maj (2019) och jobbar. Sen är det barnen man vill hinna så mycket med<3 och maken som ofta är borta MEN som efter min utbrändhet har varit en klippa <3
Och så kämpar vi med pappa och hans fucking cancer!!! Jag hatar verkligen Cancer det förstör så många liv och det sätter verkligen press på en.
Sen har jag ju fortfarande problem med min telefon och bilder att få in i datorn men nu bloggar jag via plattan och tar kort via den så ni får dåliga bilder. Men nån bild vill jag ändå ha.
Detta år känns som det går i uppförsbacke, jag kunde börja jobba igen efter jullovet vilket är toppen. Jag älskar verkligen mitt jobb och vet att jag är omtyckt av kollegor och elever. (Det har sags till mig,annars skulle jag aldrig våga trot)
Det är ju possitivt men sen får jag urinvägsinfektion som var på väg till njurarna som tydligen är hyper känsliga på mig. Så nu var jag igen sjukskriven 2 dagar.
Ena killen kämpar på lite extra nu så man kämpar för honom.
Och så är det ju både pappa och hans kamp men även ser man att det tär på mamma. De är två riktiga fihgters båda två <3
Och sen är det många andra små skedar som bildar en klump i magen och drar ner humöret.
Men snart ska allt vända och bli bra det är jag säker på!!!!
Mina vantar jag stickat som terapi är åt en vän som virkar alltmöjligt till mig hela tiden. Dom är ännu inte fästa och strukna men ni får er en titt ändå.

Sköt om er!