Efter att ha letat mig oCh maken fördärvade efter en vårdräck jag köpt på loppis åt W som var som ny.och i samma påse ligger en vårdräckt åt V som barnens farmor köpt på loppis utan resultat!!!
Tog jag itu med en skrubb i hopp om att de var där. Då jag ändå var på gång började jag packa ur bebiskläder och kläder V vuxit ur. Det blev ett stygn i hjärtat och det kändest så sorgset.
Nu har vi inga planer på nåt fjärde barn eller så men det kändest ändå så ledsamt som en epok i ens liv nu var slut och helt plötsligt mindest man allt kul de gjort just i de kläderna.
De kläder som är på nåt vis knutna till dem på olika vis eller nån gjort åt dem eller nåt specielt så har jag redan förre tagit ur och satt i deras respektive mammalåda.
Även om det blev väldigt ledsamt och vemodigt kändes det rätt och så skönt att veta att dessa kläder kommer nån som verkligen behöver dem att få! Och då gick det lättare!!! Då jag tänker på de bebisar som föds som blir inlindade i tidningspapper för att de inte har kläder åt dem då känns det rätt. De ska nämligen till Röda korset.
Efteråt fick jag dessutom en helt ny skrubb med massor medrum.
Ikväll blir desto roligare då jag ska åka som simombudsman för folkhälsan på lite up to date. Med mat och trevligt sällskap. Mer om det i morgonens blogg?!
Annars Mymlan är frisk!!!!! I allafall äter hon oss ur huset igen så...
Och snurr- första majgrejen denna:
Vad heter det?
Nä ha det bra nu alla!
Kanske vindsnurra, nä jag vet inte, vindflöjel är något annat....Så hopplöst det känns när man börjar söka något och inte hittar, i slutändan kan man hitta det på det enklaste av alla ställen, men det är ju inte där man söker....Kan förstå din känsla angående kläderna, men...Allt kan man inte behålla och säkert glädjande för dem som får, huvudsaken du sparar lite minnen i deras lådor och skulle ni behöva mer kläder ja det finns nog attvilja och få, den dagen löser det sig nog...Hoppas ni får en kul kväll!
SvaraRaderaAtt köpa och få skulle där stå...
SvaraRadera