Nu är hösten här och nu kan jag känna att den på nåt vis är välkommen.
Jag har väl alltid gillat höst men har svårt för januari-mars, då tycker jag att det liksom stannat av helt så för mig kan vi skippa eller minska nån månad där.
Men i år hade jag inga förväntningar alls på hösten utan det bara kom över mig här om dagen att oj va skönt nu går vi in i hösten!
Livet rullar på just nu i en blandad form, sen pappas sista tid och bortgång känns det lite som att den ena motgången efter den andra kommer men att man samtidigt inte tar det så hårt?! Mera som att okej eller är det så att man är totalt avtrubbad. Jag vet inte....
Men vår fina hund Astrid har fått diabetes och hon är då 5 månader så det ska egentligen inte få hända.
O har fått allergi mot vetemjöl så nu lär vi oss med det. Men på nåt vis känns det ändå som det går.
Gissningsvis känns det som har du varit till helvetet i vårars och vänt så kan jag nog ge hunden insulin 2 ggr om dagen och baka glutenfritt liksom...
Men sen händer det ju klart bra saker också och fina saker det är väl bara det att efter hela vårens rumba så känns det kanske som man inte ser eller tar in allt ännu som man borde.
Måste bli bättre på det där men samtidigt vill jag inte stressa min kropp heller....
Nu kan jag då få in bilder igen så nu ska jag göra ett tappert försök att lite uppdatera här oftare.
Ha det fint alla som tittar in!
Å vad fint skrivet!
SvaraRaderaPrecis så är det, man kan inte stressa fram något och allt tar sin tid!
Just nu känns det som jag inte har några förhoppningar alls på något....förutom att försöka förstå att uppskatta de fina dagarna <3
Ha en fin vecka <3