Själv har jag varit lite nervös över sportlovet eftersom jag inte mår det bästa. Men en dag i taget.
Igår åkte vi och skidade. Vi har ett spår här i byn, det är väldigt backigt men pojkarna ville skida och jag ville spana in spåret efter att ha bott här sen 2005.
Jag kom 0,42km jag försöker skylla på skidorna först eftersom de är 26år gamla så var det som att ha sandpapper under. Men första backen som var en liten gupp fick jag totalt panik. Vände och då sluttade det lite lite nedåt. Jag spjärna emot så jag trodde stavarna skulle gå av. Fötterna värkte.....
Jag bytte om till skor och gick Brevid spåret och då jag äntligen träffade på killarna som det gick hur bra som helst för. Ginade jag ut ur spåret ut på vägen.
Jag är mäkta imponerad av mina söner som de alla skidade 2,2km och det i en backe som många inte vågar köra som vuxna. Kul men trötta var de!
Sen skulle barnens farmor och farfar bjuda på pizza i vår södra stad. Och vi var tvungna att handla mat. Jag ville åka på mat inköp förre pizzan och upp för att tända ljus på min pappas grav. Och det gjorde vi.
På väg upp eller blir väl ner (!?) till stan kände jag elefanten på bröstet igen. Stressen och nervositeten kom. Men jo jag klarade det och det är jag glad för! MEN det var ytterligare ett bevis på var jag befinner mig just nu. Så dags att sluta blunda för mig och erkänna ja jag är utmattad /stressad vad än man kallar det. Tror jag inte längre behöver vänta på en diagnos. Bara att inse fakta. Nå nu är det bara en väg och det är upp och framåt.
Sen måste jag påminna mig om att jag kommit låååångt från första 2 veckorna. Så ja detta fixar jag.
Väl hemma somnade jag 20.30 och sov ända tills 7:00 tiden. Skönt att jag får sova i alla fall!
På stickcafe köpte jag garn till en tass tröja åt "Stora" det efter som den andra blev för liten och han skulle INTE ha samma som lillebror.
Helt ok för mig då får ju jag testa nya mönster😊
Ha en fin söndag alla som tittar in😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar