Det är ganska intressant hur saker förändras.
Jag har alltid varit lite rädd skogen, och från mitt barndoms hem var allt öppet. Men klart med skogen runt men min man brukar säga det är som prärien.
Nå jag vet att jag och min kusin brukade leka i lillskogen och då snackar vi liten. Det var typ som 12-15 kvadratmeter. Med uppsyn över prärien så att säga. Det var liksom min skogs upplevelse.
När jag flyttade hit var gubben med i jakt och jag var inte😂 jag var inte ens och plockade bär!
Nå med tiden kom barnen och så började vi gå upp till skogen som ligger vid en liten väg och leka... Sen skaffade vi hund.... Sen jah... Det byggdes på antar jag och nu när jag själv mår som sämst är det skogen som ger mig lugn, skogen dit jag vill gå, skogen som ger mig det jag behöver.
Är det inte konstigt från att vara rädd till din livsstil/livsnjutning... Så häftigt!
På min morgon promenad i dag upp till skogen såg jag en hare, 2 rådjur och 2 tranor första gången jag sett så många djur på en och samma gång. Men nu var jag ju ut från morgonen riktigt tidigt.
Nå bara jag inte möter herr varg som går här omkring så är jag glad🙏
Konstigt inlägg men 🤷♀️
Nu blir det natten för jag skall på blodprov i morgon och ska va oäten... Jah jag behöver väl inte säga att man aldrig är då hungrig som då man inte får äta!!!
God natt på er.
Jag älskar att ha naturen bakom knuten trots att vi är uppväxta på prärien 😂
SvaraRaderaMen efter mer än 20 år i skogsbuskarna älskar jag livet här ❤️